Brave Runner

 

 

Jag är fortfarande medlem i C.H. vilket både förvånade och upplyfte mig när jag tidigare under veckan för första gången på länge loggade in i spelet. Jag var övertygad om att de hade slängt ut mig ur ridklubben p.g.a. min långa frånvaro. Men icke. Privat har det varit ett väldigt jobbigt år för mig med både fysisk och psykisk krasch, sjukskrivning, jobbstrul, uppsägning, pappersstrul, terapi, insikter, omplanering, stress, oro.... etc. etc. Under det senaste halvåret har jag inte alls orkat med någonting utöver min egna privata, negativa bubbla. Att sätta sig ner och spela någon timme här och där bara för nöjet av gemenskapen fanns inte på kartan, jag orkade verkligen inte, jag mådde för dåligt och behövde avskärma mig ifrån allt som var socialt. Det känns skönt att jag fortfarande ha kvar mina bekantskaper i SSO, det är upplyftande att veta att man faktiskt har en plats i livet även om det "bara" är i ett spel online. Det oroade mig något så oerhört mycket att jag kanske skulle ha förlorat all gemenskap och det blev som en spärr för mig att logga in de få gånger jag hade dagar som var lite ljusare.